jag måste så säga att jag och Kim har varit rejält olycksdrabbade sedan två veckor eller nåt tillbaka och fram till idag. Det började när vi skulle flytta genom att Kim blev sjuk, sedan fortsatte det på E4an mot Stlm genom att en liten plåt som sitter ovanför bakluckan åker av och när vi på vägen mot Gävle stannar  för en liten rast tappar jag en av mina vantar i en toalett. Som självklart bara var att slänga! Sen när jag skall sätta mig i bilen igen spiller jag ut blomjord på golvet i bilen och min fina blomma blir fattigare på jord :(

När vi väl kommer fram till sthlm har vi någon dag till förfogande utan otur.  Förutom att vi inte har någon källarnyckel då så vi kan bära ner flyttlådor m.m till förrådet samt tvätta. Sen funkade det inte att adressändra heller! Men sen brakar helvetet löst TOTALT. Jag råkar jag ha sönder min fina, inte så billiga, ekspegel till hallen. Jag förbannar mig för detta och tänker att vi har så mkt otur.

En dag går och nästa dag upptäcker Kim att hans mobil inte funkar som den ska. Den tappar mottagningen och han antar att det bara är att köpa en ny. Ytterligaren en utgift, jippi! Men sen kom vi på att det nog är våran lgh som är som en bunker som gör att vi tappar sändningen! Inte alls kul det heller! Samma dag upptäcker Kim att han fått P-böter då han lyckats parkera på ett ställe som vi trodde att det var ok att stå på hur som helst eftersom vi inte upptäckte någon vägskylt. Men tydligen inte! Eftersom det visade sig senare att det satt en skylt mkt längre ner för gatan som vi inte upptäckt.

Sen har jag blivit sjuk idag, dock bara lätt förkyld! tack för det :) men, vad händer samtidigt som jag drabbas av rinnande näsa? Jo, jag trampar  mig illa på spegelhelvetet och börjar blöda som en gris. Jag får lätt panik och börjar springa runt i lgh medan det blöder, i bara morgonrock och med lite färg i håret. PANIK, vad gör jag!? Kim är i Enebyberg en timme härifrån, jag har inget nr till vårdcentralen, vet ej vart den är och kan knappast gå på foten dit i så fall. Jag blir tvugen att i allt blodbad att ringa 112 och fråga om hjälp, jag ber om ursäkt eftersom jag stoppar andra i nöd.. det känns jätte dumt! Jag får hjälp och de skickar en akutbil (obs! en vanlig bil) När de kommer fram har jag hunnit lugna ner mig, de hjälper mig tvätta rent det och konstaterar för mig att det inte är någon fara. Det räckte med att plåstra om det, eftersom blödningen slutat. Jag SKÄMDES hur mkt som helst. Jag bad om ursäkt till dem gång på gång medan de var här, eftersom det var min panik som fick dem att komma hit. De menar att de inte gör något och att de förstår min situation jag var i men jag skäms  i alla fall likt med hund med svansen mellan benen.. FY! Aja, nu sitter jag i alla fall här i soffan..och hoppas på att oturen nu försinner! Snälla?!

Jag fick nyss nyckeln till förrådet.Vad glad man kan bli! Det är i all fall TUR! Nu kan jag gå på min ömma fot ner till förrådet och börja packa in saker i alla fall! Tack för det! :)