Nu har hon lärt sig hur man sms:ar sina nära och kära. Jag brukar få ganska långa sms lite då och då eftersom hon är rädd att störa mig genom att ringa :) Hon är så söt för hon brukar alltid kolla så att jag mår bra och att det går bra i skolan för mig. Hon har koll på nyheterna och varnar mig för fällor, eller olyckor :) Kollar så att det inte var jag som var med i olyckan vid något ställe i närheten där jag bor med mera. Hon är som min extramamma kan jag säga :) Jag kan tänka mig att det blir så när hon stått mig så nära under hela min barndom.
Jag växte upp hos min farmor och farfar varannan helg kan jag säga samt under cirka 14 dagar under somrarna. Det var min farmor som tog hand om mig på många sätt. Det var hon som lärde mig klockan, som läste för mig, som lagade underbar mat till mig, som fick mig att tillslut börja gilla skolan, som lärde mig baka med mera. Hon hade alltid flera ambitioner för oss barnbarn och jag är en av dem som hon tillslut lyckades forma till en duglig unge :)
Farmor har alltid haft ett stort hjärta och är en av de mest omtänksamma människor som jag känner. Jag får dåligt samvete idag eftersom jag så sällan kan hälsa på henne, för jag vet att hon idag har det ganska långsamt i mellanåt i sin lägenhet på Granberg. Hon åker dock till farfar lite då och då för att hjälpa honom med det gigantiska huset. Det är detta jag menar med för omtänksam! Hon flyttar i från farfar och fortsätter ändå åka dit för att tvätta, städa, laga mat, ta hand om Kita (hunden) och hjälpa honom med alla olika problem. Men samtidigt förstår jag detta beteende eftersom min farmor och farfar vuxit in i och levt i det könsstereotypa, arbetarklass hemmet. De ifrågasätter knappast det som de är vana vid, för vem gör det? Det som dock är banbrytande för dem är att de haft förmågan att lämna varandra, detta trots att det nästan är tabu med skilsmässor i deras generation.
Jag blev lite besviken när jag hörde att de skulle lämna varandra, men såg samtidigt att det var ett nödvändigt ont med tanke på att det hade blivit mer problematiskt för dem som par på sista tiden. Jag antar att mitt hopp om det förevig lyckliga paret sprack när de gick isär eftersom jag vuxit upp i problematiska familjer med bråk och separationer där inget par, som jag sett det, levt lyckliga tills döden skiljde dem åt. Det närmaste jag kan komma är dock min mormor och morfar, men min mormor dog när jag var tre år och min morfar träffade en annan kvinna och det har därför inte funnits särskilt många par i min närmaste släkt som hållit ihop livet ut :(
Jag är lycklig för att jag växt upp med min farmor och farfar varannan helg av min barndom eftersom det var hos dom jag kunde känna mig fri utan bråk. Där fanns också alltid en mysig hund att gosa med. När jag var ca 1-12 år hade de Lisa, en av världens snällaste hundar. Wille kan inte ens slå henne som är så snäll! :) Att leva med farmor och farfar som levt i en tid som präglats av hårdare tider har varit mycket givande för mig eftersom jag fått levt ett liv både utifrån traditionella mönster men samtidigt utifrån moderna mönster genom min mor och far.
Farmor och farfar har alltid verkat utifrån sina könsstyrda uppgifter. Farmor befann sig i hemmet där hon tog hand om barn, städade, bakade 25 olika sorters kakor, lagade lyxiga middagar utan halv- och helfabrikat! etc och där farfar befann sig utomhus för att hålla på med elektronik, sågverk, jakt, bilar etc.
Saker som jag uppskattar idag, som jag vet att många i min ålder inte känner till och inte kan uppskatta är jag glad för att jag fått uppleva. Jag har dock aldrig lyckats gilla religion, trots farmors ständiga kvällsböner innan vi barnbarn skulle sova. Men de saker som jag uppskattar är exempelvis maten, som inte är så vanlig idag. Jag gillar verkligen välling, klimpvälling tycker jag är jätte gott, jag tycker också att det är jätte gott med uppstekt gröt, andra former av förlegad mat och har enbart min farmor att tacka för detta. Jag brukade alltid äta två frukostar hos min farmor och farfar där den första bestod av farmors hembakade skorpor med hett vatten eller mjölk att doppa i. Det var min absoluta favorit :)
Andra saker som skiljer sig mycket med vad mina barndomsvänner är uppväxta med har bland annat att göra med intag av godis. Godis fanns inte hos farmor och farfar, det som fanns var karameller och var det lördag fick man vara glad om man fick 4 karameller även på min tid. Ketchup var typ djävulens påhitt enligt farfar och moderna uppfinningar kom därför aldrig i närheten av detta hem :) Vidare skulle farmor läka sår eller bota förkylningar med alla hennes huskurer. Jag kom alltid ihåg att jag fick nån stark smörja tex att stryka på under näsan för att jag skulle kunna andas lättare vid förkylning. Ojoj, om jag skulle återge allt som skilde sig åt vad det gällde min mors och fars uppfostran av mig skulle jag få mycket att skriva, så det gör jag inte! Jag sätter punkt nu genom att säga att jag upplever min barndom som mycket rikare tackvare framför allt min farmor!
Bilden har inget att göra med min farmor och farfar :)
